Stockholmsbesök

Igår var en hektisk dag. Först var vi förbi mitt jobb för ett kort besök med hemliga aktiviteter och på eftermiddagen åkte vi till Stockholm och hälsade på på pappas jobb. Alva var på strålande humör hela dagen! Till och med när vi kom hem lagom till hennes läggtid klockan åtta var hon glad. Jättetrött av alla intryck under dagen, så vi trodde hon skulle slockna direkt - men icke. Istället låg hon och kvittrade, lekte med täcket och skrek till emellanåt i drygt en timme. Men det förväntade utbrottet kom aldrig utan till slut, efter ytterligare en amning, somnade hon.

Många kommentarer om hur söt och snäll hon är, och om den enorma kalufsen förstås, blev det. Vad säger man egentligen när någon säger "hon är verkligen jättesöt"? "Jo jag vet", kanske? Det är nästan lite jobbigt (snacka om lyxproblem). Efter fika på pappsens jobb gick vi en sväng i några affärer (mmm, det var längesedan jag var på shoppingdag i Sthlm. Det gav mersmak..) och sedan restaurangbesök innan vi tog tåget hem. På restaurangen imponerade Alva på mamma och pappa genom att helt plötsligt kunna sitta själv. Under hela middagen (jättegod meze) satt hon upprätt i sin vagn och lekte med sina leksaker. Det är lustigt att det går så fort när hon börjar lära sig något. Först ser man att hon försöker, sedan lyckas hon nästan och någon dag senare klarar hon av det.

I tisdags hade vi besök av Camilla som jag pluggat med här i Uppsala. Jag vet inte om det var det röda håret, göteborgskan eller något annat, men Alva tyckte att hon var otroligt intressant och stirrade förundrat på henne i flera timmar. Nu tycker jag att man märker på Alva att hon kan känna igen personer och platser. När hon är på helt nya platser, eller träffar helt nya människor, sitter hon mest och tittar. Då tar det ett tag innan hon börjar "prata" eller fokusera på en leksak.

Nu ska vi snart gå ut och luncha med Alvas pojkvän Alvar :)